logoonblack

Julkalendern 2020 utspelade sig i en skidort i butikens fönster.

2020 > 12

Hej igen mina vänner! Ni trodde säkert vi inte skulle ses i Duveberga igen men gänget vill gärna skicka en nyårshälsning så här i slutet av året och jag tycker vi hoppar rakt in i den.

Det var alla överens om att julen varit speciell och nu kände de sig alla fortfarande mätta, på gott humör och ingen ville tänka på att de närmade sig hemfärd. Det var alltid så roligt att träffas, det skulle verkligen bli nedräkning till nästa gång så snart väskorna packades. Men idag valde alla att lägga de tankarna åt sidan och bara leva i stunden.

Från morgonen till kvällen började närma sig gjorde alla sig redo för att äta tillsammans och se på de årliga fyrverkerierna. Myran som fortfarande hade sällskap av Myrla klättrade upp på taket på Duvans bar och hjälpte henne upp så de hade den bästa utsikten då alla tillsammans förväntansfullt småkvittrade och slukade ännu några goda smulor. 

Näbbot såg sig om på sina kompisar och hade aldrig varit så lycklig över något som att han fick vara just här just i denna stund. Vissa tog sig upp på berget som dagen till ära hade fått ”gott nytt år” klottrat över den tidigare texten, denna gång med allas tillåtelse och Näbbot harklade sig för att hålla det korta tal han förberett tidigare:

Ett år har nu tagit slut
Vi firar att det vandrar ut
Genom tidens öppna port
Och ropar in det nya: kom fort!

Då han tystnat började nedräkningen och de som tagit med fyrverkerier gjorde sig redo att tända dessa.

Fem
Fyra
Tre
Två
Ett

GOTT NYTT ÅR från oss alla i Duveberga!
 

Läs hela inlägget »

Jag vill önska alla en God Fortsättning med dessa bilder från en del av firandet 

loading...
Läs hela inlägget »

Hej mina vänner! Idag är det alltså julafton och min rapport kommer sent på kvällen då jag själv också firat lite jul om än på ovanligt vis liksom jag tänker mig även flera av er har gjort. Det är ju ett år då inget riktigt är eller har varit som någon tänkte sig då det började men hoppas ändå dagen förflutit med god mat, julmusik, tindrande ljus i granen eller kanske ni helt enkelt valt att bara dra på er myskläderna och krupit upp i soffan med en filt och en varm kopp te. 

Jag vill ändå berätta lite om den stora höjdpunkten nämligen när tomten flög in i Duveberga på sin glittriga släde dragen av 4 stora domherrar. Eller egentligen vill jag mest visa spektaklet som glittrade magiskt mot den mörka vinterhimlen.

Jag vet ju att en julkalender traditionellt slutar just på julafton men jag är inte riktigt klar här utan på annandagen vill jag berätta mer om hur firandet gick och låta er träffa de små ingen annars ser. Dessutom kommer duvorna stanna och fira nyår tillsammans och reser hem först tjugondag knut då julen dansar ut. Det blir inte en daglig berättelse men lite bilder ibland och såklart lite rapporter.

Men just nu vill jag bara avsluta med att önska er en fortsatt riktigt GOD JUL!

Läs hela inlägget »

Hej mina vänner! Dagen före dopparedagen alltså, det är ju helt otroligt! Sitter ni ikväll med Bingobrickan redo framför teven, blir det kanske en traditionell julfilm och en tallrik gröt eller ska ni fira som jag vid pysselbordet? Hur ni än föredrar att tillbringa denna onsdag är ni välkomna hit för en fin rapportering kring hur det gått för Myran som efter några nervösa dagar nu äntligen fått besök.

Myrla som tagit lämmeltåget, en snabb och spännande upplevelse berättade hon senare, klev av prick i tid och Myran blev alldeles pirrig av glädje så fort han såg henne. Hon såg precis ut som han mindes från tiden då de först träffats på myrstigen mitt emellan hemstackarna. Det gick inte att vara på dåligt humör i hennes sällskap tänkte han då han stolt visade vägen till stugan han beslutat hade nog rum för de båda. Det var många beundrande utrop från den nyanlända besökaren och Myran som blivit lite hemma blind med tiden såg sin hemtrakt som för första gången och kom ihåg hur vackert han tyckt det var den där första gången berget och skogen tornade upp sig framför honom. Inte ens de högljudda fåglarna verkade längre särskilt irriterande och då förstår ni detta var något speciellt.

Jag kan tänka mig ni liksom jag gärna ville se återföreningen men nu då vi gjort det tycker jag de kan få vara ifred och prata ikapp sig en stund.

Resten av Duveberga bubblar av förväntan inför morgondagen och det är ett väldigt fejande och fixande överallt. Säckar med smulor av alla de slag har anlänt och det gäller att leta fram alla serveringsfat och göra iordning så det ska bli ett lyckat julfirande för alla. Jag är helt säker på att det kommer bli det med och låter de jobba på samtidigt som jag som vanligt önskar även er som lyssnar en fortsatt trevlig dan före dan, nästa gång vi ses är det julafton!

Läs hela inlägget »

Hej mina vänner från när och fjärran. Hur har ni det i hemmen där ute? Jag vet ju ni inte direkt kan svara mig men jag undrar ju såklart ändå så ni kan ju svara högt för er själva ändå. Idag har jag en rapport där jag önskar jag hade lite fler filmsekvenser att dela med er, ni kommer strax förstå varför. 

På julafton dukas det upp med godsaker i Duvans bar men ni förstår säkert alla inte kan vara där inne samtidigt hela tiden av utrymmesmässiga skäl. Detta har försökts tidigare år men visade sig vara omöjligt. Då det ändå är mysigare att vara under tak tillsammans och risken finns det blir dåligt väder, något som visserligen aldrig hänt hittills men ändå är möjligt, fick en av duvorna en snilleblixt några säsonger tillbaka nämligen att skicka efter ett löst tak. Partytält i tyg söktes först men så hittade de en snickare som istället kunde tillverka en lite stabilare version i trä och plåt som blev mer som en bod utan väggar. Detta lät ju helt perfekt!

Det är ju ändå Duvan som har mest ansvar när det gäller att organisera och få saker gjorda och det föll sig därför naturligt han fick samarbeta med snickaren och rita upp hur han tänkte sig skulle bli bäst. Något som påminde om en röd stuga blev det juliga resultatet och alla var nöjde när de fick se bilderna. De fick även till en bra deal om att få förvara det i ett förråd resten av året när Duveberga stod mer eller mindre tomt förutom Myran som ju aldrig hade stora fester och heller inget behov av extra tak.

Det jag önskar ni kunde få se med egna ögon är då taket transporterades dit. Som jag nämnt i tidigare avsnitt är det trutar som har hand om större leveranser så också här även om det krävs två av de största i personalen i sådana hör fall. Dessvärre var ordinarie trutar upptagna så de som fick ta hand om det denna gång råkade flyga vilse och tvingades använda extra navigering. De vill gärna påstå de har sådan inbyggd men alla vet ju egentligen de var tvungna att ta fram gps för att lösa uppdraget. De hade heller inte hunnit lära sig flyga i exakt samma takt så det varen minst sagt svajig förd som kunde gått riktigt illa... Som ni ser löste det sig till slut och taket står redo att skydda det extra bord som snart kommer placeras under det. Visst är det skönt när saker faller på plats även om det är i sista minut!

Duvan är egentligen den enda förutom trutarna som vet hur nära det var saker hade kunnat gå illa och då det ju inte finns någon anledning att stressa upp fler i onödan så kommer det så förbli. Hoppas ni också haft en stressfri dag, att den så förblir och så ses vi som vanligt imorgon igen!

Läs hela inlägget »

Hej igen mina vänner! Hoppas som vanligt allt är bra på er sida skärmen! På min sida har det blivit ett par lussekatter, kaffe och levande ljus för att skapa stämning utöver det har det varit lugnt häromkring och inte en droppe regn!

Ännu en måndag alltså och ännu en rapport från vår lilla skidort någonstans i ett skyltfönster. Dagens stora händelse är stackars Duvan som plötsligt fick kalla in en hantverkare mitt o alltihop då det var iskallt i baren då han anlände och allt vatten hade frusit. Som tur är älskar duvorna kalla smulor doppade i varm glögg så medan de väntade på hjälp bjöds det på denna delikatess för de påpälsade fåglarna. 

Just det! Jag har missat en uppdatering en del av er måste ha funderat kring. Om ni minns dramat häromkvällen skulle det inte skulle bli någon glögg förrän den som klottrat på berget klev fram och precis som ni nog gissat är detta mysterium avklarat. En av de yngre duvorna hade velat testa bara utan att tänka på konsekvenserna och skämdes så mycket att hen hade smugit fram till Duvan och erkänt men samtidigt undrat om det gick bra de inte berättade något för familjen där hemma. Det är ju trots allt snart jul så det gick såklart bra men den skyldige fick lova att hjälpa till lite extra med mat och annat så alla festligheter flöt på som de skulle på julafton. Det var en bra överenskommelse för alla parter och nu är allt glömt och förlåtet.

Hantverkarmusen som är den händigaste husmusen i trakten dök upp bara ett litet tag efter att ha fått veta vad som hänt och fick dessutom smaka på några frusna glöggsmulor efter det skruvats och fixats lite och värmen äntligen var tillbaka. Självklart bjöds även musen in till torsdagens festligheter och den tackade jag med tillägget den såklart skulle ta med sina verktyg om något mer hände. 

Vilken tur att även denna dag slutade varm och med idel leenden. Hoppas såklart det gäller även för er, ja att ni har det varmt och trevligt alltså och det fortsätter på det viset tills vi hörs och syns imorgon igen!

Läs hela inlägget »

Om någon mer oroat sig över försäljaren som kom förbi utan mössa har han nu fått en i julklapp av Duvan. Han blev så glad han beslutade sig för att stanna kvar och fira jul med resten av gänget istället för att släpa runt på sin vagn... OBS! Ni som väntar på dagens avsnitt: det kommer senare ikväll jag lovar! #duveberga

Läs hela inlägget »

Hej alla mina vänner, då har vi alltså hamnat på söndagen den fjärde advent. Tänk så mycket som hänt sedan första ljuset tändes och än är det många höjdpunkter kvar att se fram emot. 

Det har varit en lugn dag i Duveberga, de flesta tog sovmorgon efter en sen natt. Det gällde ju att klämma ut sista droppen skoj så här sista lördagen innan jul. Inga olyckor att rapportera dock trots den snabba farten i backen. 

Måsen har stannat kvar i området och fortsatt med sina små konserter framför en ganska motvillig publik som ändå lyssnat till dess sånger då det trots allt är en rätt trevlig typ. Då någon skulle väljas ut att tända fjärde ljuset gavs uppdraget till en stolt fågel som dyrt och heligt lovade att skriva ihop ett mästerverk till vers. 

Resultatet av flera timmars grubblande och skrivande blev som följer:

Nu brinner fjärde ljuset klart,
hit kom vi med väldig fart.
Det går verkligen att påstå vi snart,
kan förbereda oss för ett stort julpart....y.

Jag är stolt som en tupp,
jag tagit mig hit upp,
för att framför denna trevliga grupp,
genomföra detta uppdrag utan en kupp.

Nåväl. Vi kan ju fundera lite på om det verkligen lever upp till ordet mästerverk men fint rimmat ändå och ljusen brinner lika vackert som vanligt i mörkret. Hoppas ni får en fortsatt fin söndag så hörs och syns vi imorgon igen som vanligt!

Läs hela inlägget »

Hej igen alla vänner där ute i vintermörkret! Tänk att vi passerat den längsta natten och att det snart kommer gå åt ljusare tider. Lite svårt att tänka sig just nu bara, tur vi har adventsljusstakar och stjärnor som lyser upp de annars mörka fönster vi passerar på vägen till jobbet, under promenaden med hunden eller vad det nu kan vara. I Duveberga finns det ju massa mysbelysning för att förgylla december. 

Något som glittrar i lampornas och stjärnornas sken är de saker som just nu är slängda på vagnen dragen av den ökände försäljare som plötsligt dök upp idag efter att ryktena gått om denne i flera dagar. Främst har det sagts det mest är skräp den svartvita fågeln försöker sälja medans andra uppskattar hur vackert glänsande allt är. Vad försäljaren själv anser vet vi inte men det är ett förfärligt kraxande om hur fina saker som finns att köpa. Vad jag förstår har inget blivit sålt under alla de långa promenader som vandrats från ort till ort. Det är nästan så jag själv vill hoppa in och handla, det kan ju inte vara så roligt med så svalt mottagande trots den kaxiga attityden.

Plötsligt ryckte varenda duva till av förvåning då skatan stannade till i sitt säljsnack, sträckte på ryggen och stämde upp i en melodi något ingen hade hört innan men troligen var inspirerat av att vi nu ör så nära julafton.

”Bjällerklang, bjällerklang, höres skrammel och dång,
Saker som det blänker om i munter fågelsååång!

Kasta i, plocka upp sälj allt om det går,
Glittrar det så funkar det och alla bättre måår!”

Försäljaren bugade åt den häpna publiken som kände de måste klappa åt detta uppträdande som ju trots allt verkade inövat och framfört med stolthet. Vi alla måste ju ändå uppmuntra liknande insatser så hjälp gärna till med applåden så kanske fler vågar försöka sprida lite julstämning även om det kanske är på lite ovanligt vis. Och där lämnar vi vårt fjäderprydda gäng (och Myran) för denna gång, ha en fortsatt fin lördag så hörs och ses vi imorgon igen!

Läs hela inlägget »

Hej på er när och fjärran! Tänk att vi är tillbaka på fredag och dessutom den sista innan jul! Har ni kommit in i någon slags julstämning ännu? Det är ju inte alltid det hinns med mellan allt som ska fixas och donas men hoppas ändå ni slipper den värsta stressen och tar ett djupt andetag då och då.

Tidigare idag upptäcktes något som först gjorde alla helt förfärade men sedan ett möte hölls var alla överens om att det som först uppfattades som negativt kanske ändå inte var så farligt. Däremot har ingen tagit på sig skulden ännu vilket Duvan kräver för att servera mer glögg i helgen. Vad är nu grunden till detta drama som utspelat sig?

Någon hade lämnat en lapp vid dörren utanför Duvans bar där det stod han borde kolla nedåt på den sida berget där ministugorna låg. Jag har inte nämnt dessa då de som bor där är väldigt skygga men lovar att återkomma till det vid ett annat tillfälle. Troligtvis var det just en av de som bodde där som ledde Duvan till synen av GOD JUL sprayat i stora röda bokstäver på bergsväggen samt en repstege förövaren tydligt hade använt som hjälp. Den tomma färgburken hittades sedan och sparades som bevis. Först tyckte alltså alla det skulle skrubbas bort men efter ett tag kände de att det bidrog till firandet om än på ett lite udda sätt. Det var ju ändå skrivet i röd färg och nu är det alltså betraktat som dekoration. Slutet gott allting gott.

Jag kan förstå att det i denna dagens rapportering från Duveberga väckts en del frågor men även om jag inte har svaren just nu lämnar jag givetvis inga lösa trådar utan ser till att hitta någon som har svaren. Då det gäller konstnären eller marodören beroende på hur just du ser på det finns det ju bara ett begränsat antal karaktärer att välja på så lovar det löser sig. Ingen vill heller fira jul utan glögg som sagt.

Med detta lämnar vi våra vänner för tillfället, önskar er alla som lyssnar en trevlig fortsatt fredag så ses vi imorgon igen!

Läs hela inlägget »

Hej mina vänner till ljudet av vattendroppar mot rutan. Jag vet inte vem som beställde regn just idag men håller mig inne för tillfället. Hoppas ni har en mysig torsdag hur vädret än är hos just er.

I Duveberga är det uppehåll men snöade tidigt på morgonen vilket alla duvor såklart är glada för då de vill kunna åka skidor och göra snöbollar fram till tjugondag knut då säsongen dansar ut. Brukar ni ha julgransplundring? Själv blir det inte någon stor gran i hemmet i år som kan plundras. Fåglarnas traditioner är lite annorlunda som ni kommer få se.

Något annat som ägde rum tidigare förutom snöfallet var en smulätar-tävling uppe i Duvans bar. Det är såklart en stor ära att vinna speciellt då en del av det hela är att sno åt sig de andras del åt sig själv. Som ni kanske förstår brukar detta också innebära många svullna magar och ibland även resultera i att minst en stackars fågel ligger orörlig flera dagar efteråt. Denna gång verkar de flesta ha klarat sig okej, däremot har vinnaren retat upp flera då denne nöjt gått runt och fjädrat upp sig och mer än en gång skrutit om sin talang att äta snabbt utan bieffekter. Dessutom ska denne ha skippat att äta något i ett par dagar innan för att komma få plats med extra mycket. Jag tycker såklart det är rätt att vara stolt över en bedrift men vet inte om det kanske gått lite till överdrift...

Förutom smulätande kommer det även hållas ett skidlopp i backen såklart, förutom de alla snabba fåglar ändå genomför samt ett julequiz. Vad för slags frågor det kan röra sig om lovar jag låta er ta del av när det är dags. Alla deltar då tävling av alla de slag är något som uppskattas mycket av de årliga besökarna. Dock önskar de flesta i hemlighet att den senaste vinnaren ska avstå resten av utmaningarna med tanke på hur odräglig denne riskerar att bli då.

Mycket att se fram emot alltså förutom tomtens besök om en vecka. Jag vet inte hur just era planer ser ut dessa dagar, om ni har listor på inköp att göra eller kanske sträckkollar julfilmer och tuggar skumtomtar men önskar er hur som helst en trevlig fortsättning på torsdagen så ses vi imorgon igen!

Läs hela inlägget »

Hej du som lyssnar, jag är så glad att få dela ännu en stund ihop med just dig. Jag kan dessutom lova att alla besökare och innevånare i Duveberga är precis lika glada du vill delta i deras juliga december.

Den här dagen har förflutit i behagligt tempo. Om vi frågar alla utom Myran då som vanligt som tycker det varit lite extra högljutt för att vara en onsdag. Den enda händelse som sticker ut idag ör Smulans stukade fot han lyckades skada då han modig kastade sig ut för den branta backen och på något vis hamnade snett med foten då han kom ner. Det var inte illa nog för att behöva tillkalla sjukvårdare utan efter att ha fått ett glittrigt förband, Duvan såg alltid till att ha lite av den varan till hands, blev det hela mest en välbehövlig paus och stund att vila lite med den fina utsikten från bänken på bergsavsatsen framför sig.

Det har gått vilda rykten om att tomten åkt vilse, inte hunnit med att slå in några julklappar, renarna skadat sig och lite annat. Jag tror det går att ta allt detta med en nypa salt då vi vet att Rudolf med sin röda nos alltid hittar vägen och att det finns både en plan b och c om något skulle gå fel inför jul. Min teori är snarare att den som startat ryktena bara velat skapa lite drama. Något som däremot är sant är att en envis försäljare som velat sälja saker som uppfattats som skräp synts i trakterna, vi får väl se om just Duveberga får besök av denne. 

Det äts mycket pepparkakssmulor mellan skidåkandet vilket ju måste betyda alla är ovanligt snälla eller hur? Det är något speciellt med pepparkakor tycker även jag. Vare sig du håller med, föredrar en annan kaka eller sötsak eller helst avstår helt hoppas jag du har det bra tills vi hörs och syns imorgon igen!

Läs hela inlägget »

Hej igen från min sida skärmen! Ännu en dag har vaknat till liv denna ruggiga decembermånad och vi har nått fram till tisdagen den 15 december. För min del har den startat i relativt lugn fart och räknar nog med att den kommer frotsätta på det viset. Helt säker går det såklart dock aldrig att vara.

Vi måste upphålla oss lite även idag vid Myrans post som kom igår och är ett tydligt bevis på att inget är säkert eller helt förutsägbart. Det kom ju som sagt en hel säck full med brev och paket igår som var tvungen att ställas bredvid brevlådan då allt omöjligt fick plats i den. Det var såklart otroligt spännande att gå igenom allt och plötsligt stelnade han till. På ett av paketen stod det: 

”Öppnas snarast, vänta inte till julafton!”

Vad kunde nu detta vara? Det gick lite skakigt att öppna det glansiga pappret men till slut fick han upp det. Inuti fanns en halsduk som verkade handgjord och en brev som löd:

”I år kommer jag och firar jul med dig i Duveberga. Räkna med att hälsa mig välkommen dagen innan, finns det inte plats i stugan kan du väl vara snäll att fixa ett rum i närheten. Ser fram emot att träffa dig, det var längesedan nu! Myrla”

Myrans hjärta ökade takten då han stirrade på underskriften och det verkligen gick upp för honom vad det stod. Myrla. Hon med stort H som han inte sett sedan flytten till Duveberga men ofta tänkte på ville alltså komma hit för hans skull? Och om bara några dagar! Han kände på den mjuka halsduken och undrade hur det här skulle gå. Det var inte varje dag han hade gäster precis, sist hade hans föräldrar tittat förbi för att se hans stuga på riktigt och inte bara på bild men det var för långt tillbaka för att han skulle minnas exakt när det var. Vilka planerna för dagen än hade varit var de nu borta och han sjönk in i sina nervösa dagdrömmar där både katastrofer och fina stunder fick plats.

Jag tänkte lämna Myran här så han hinner samla ihop sig innan vi hälsar på igen. Det går såklart att tycka detta kanske var en privat händelse jag kunde utelämnat från berättelsen men det vore väl ändå lite märkligt för oss alla om en myra till bara dök upp från tomma intet utan förvarning eller förklaring. Dessutom är det ju inget han själv orsakat eller är ledsen över och trots nervositeten ser han fram emot Myrlas besök (precis som jag och säkert du med).

Hoppas resten av dagen blir trevlig vare sig den innehåller överraskningar eller ej och så ses vi imorgon igen!

Läs hela inlägget »

Hej på er allihopa! Nu är det en ny vecka igen och måndagen i mina trakter bjuder på regn och inte en skidåkande duva så långt ögat kan nå. Det är väl kanske inte en så vanlig syn annars heller men visst vore det väl roligt att stöta på en på gatan susande förbi iklädd mössa och halsduk!? Vad är det mest udda ni själva stött på?

I Duveberga gnistrar snön vit på marken precis som den alltid gör och veckan har startat utan någon dramatik. Idag har det dock hänt något som iallafall gör mig väldigt glad för Myrans skull!

Ni minns kanske hur ledsen han blev då han fick veta det skickats ut ovanligt många julkort och inga nådde fram till honom då julposten äntligen anlände. Ända sedan dess har han varit lite nedstämd även om han försökt dölja det. Det har väl inte gått hela tiden och en och annan utskällning av högljudd fågel har han gjort sig skyldig till mer eller mindre motiverat. 

Men så hände det alltså att en brevduva kom förbi senare än vanligt och väsnades utanför hans stuga. Han skulle precis gå ut och säga till på skarpen då han såg att något stod placerat vid brevlådan. Antennerna ställde sig rakt upp av glädje då han insåg det var en säck full av brev och paket från stacken! Någon hade dessutom skickat med en stor porslinstomte han visste exakt var han skulle placera. Han gjorde en liten glad dans, tänkte det var tur ingen såg honom och tog sedan med allt in genom dörren för att läsa vilka som var avsändare. Inget skulle öppnas innan julafton såklart även om det var frestande.

Hoppas nu lite av Myrans totala glädje smittat av sig lite på dig på andra sidan skärmen och så hoppas jag det förblir så tills vi ses imorgon igen!

Läs hela inlägget »

Här kommer en bild på en stolt Näbbot som just tänt det tredje adventsljuset. Visst var det fint igår! Och oroa er inte, ett nytt avsnitt kommer idag med bara lite senare än vanligt (cirka kl 17.30). Det innehåller goda nyheter, sådana behövs alltid eller hur!

Läs hela inlägget »

Hej mina vänner! Har du som lyssnar gått upp i ottan idag för att lyssna på någon kör som sjunger julsånger eller kanske är det du som stått för detta? Har du tänt ett ljus i hemmets varma vrå eller firat årets mörkaste dag med en lussekatt med eller utan saffran? 

Idag är det alltså både tredje advent och Lucia vilket sätter två punkter på programmet i detta avsnitt nämligen den traditionella ljuständningen och besök av Duvebergas alldeles eget lilla Luciatåg. Måsen ni minns från gårdagens sångstund fick inte delta trots att den framförde en hel julig repertoar i sina bästa blandade tonarter. Då den trots allt tackade ja till att närvara då sångfåglarna uppträdde verkar det inte vara några sura miner trots allt. Måsar är inte långsinta typer som tur är och ingen ska behöva vara ledsen i juletider.

Äran att tända tredje ljuset denna söndag fick Näbbot som sedan han äntligen kom fram varit så glad och spridit härlig stämning omkring sig. Ingen invände mot detta. Det hör ju till, som ni nog vet vid det hör laget, att en vers ska lösas vid detta tillfälle. Näbbot tog detta på största allvar och läste högtidligt upp dessa rader:

Ett, två, tre ljus är tända 
och snart kan det hända 
att tomten kommer hit till våran ort
med renarnas hjälp och gps går det fort!

Vi tackar för detta och njuter en stund av ljusen innan vi vänder blickarna mot de som nu hörs sjunga och kommer allt närmare. Det är trion Duvetre som skrider fram i snön.

Natten den flyger fritt,
på lätta vingar.
Kring moln och trädtoppar,
stjärnorna blingar.

Då i vår backe står
vitfjädrad med ljus i hår
Santa Duvcia, Santa Duvcia!

Nu är vår stund tillsammans över för nu, hoppas du fick en lika stor dos julemys som vi! Ha det bra tills vi möts i Duveberga imorgon igen!

Läs hela inlägget »

Att duvorna helst firar Lucia på kvällen kanske inte förvånar någon, ett luciatåg kommer dyka upp i Duveberga klockan 18 ihop med dagens ljuständning. Missa inte detta, det är en syn minsann!

Ha en fin tredje advent tills vi ses igen om ett litet tag!

Läs hela inlägget »

Hej mina vänner! Ännu en dag har gått och nu är det bara 12 dagar till julafton vilket för min del känns helt otroligt. Visst är det väl lite så varje år men jag blir ändå lika förvånad. Tänk att man aldrig vänjer sig!

Något Myran kan instämma i. Tänk att han aldrig vänjer sig vid att Duveberga invaderas varje år vid den här tiden. Den här morgonen skulle det bli värre än vanligt för vår vän av lugn och ro. Det hade blivit många oroliga nätter med störande ljud utifrån men att vakna upp till högljutt skränande av något som troligen skulle föreställa en jullåt var att dra det lite för långt. Han öppnade dörren och blängde ilsket på måsen som inlevelsefullt framförde något Myran inte kunde uthärda.

Juuuuuuulllllll, juuuuuuullll strååååååålande julllllllll….

Eftersom sångaren höll ögonen slutna märkte den inte hur den otacksamme publiken rullade en snöboll, siktade och kastade den rakt på den öppna näbben. Det var ju inte den trevligaste metoden att få bukt på problemet men effektiv. 

Måsen såg ut att vakna upp och såg sig förvirrat omkring som att den inte visste vart den befann sig. Men tystnade gjorde den ju givetvis. Inte heller blev den arg men sjönk ihop med vingarna och ögonen tårades. Myran fick genast dåligt samvete och stammade fram en ursäkt. Jag tror vi alla vet att sångfåglar, eller ja sådana som vill vara det, är vana att snabbt samla ihop sig och låta showen gå vidare och så också i detta fall. När måsen harklade sig och verkade vilja brista ut i sång igen gjorde dock myran en gest av att vilja göra en ny snöboll och det blev ingen mer julmusik för stunden.

Ett ögonblick senare var myran själv igen till sin stora glädje och dagen fortsatte som den skulle. Vilken jag såklart hoppas även din dag gör! Ses imorgon igen och då är det lucia även i Duveberga!

Läs hela inlägget »

Hej igen mina vänner! Jag lyssnar just nu på lite fågelkvitter vilket ju känns som det perfekta sättet att ta sig in i dagens berättelse även om just duvorna inte är kända för sin skönsång precis. Jag vet ju inte om du kan skåda ut över ett vinterlandskap, men här har det bara flugit lite glesa snöflingor i luften hittills. 

Annat är det som ni vet i Duveberga där det både åks skidor och byggs snögubbar. Idag har det även kommit en stor låda levererad till Duvans bar. Många sneglade nyfiket dit då en stor trut lämnade av den på en avsats nära huset. I ett tidigare avsnitt då posten kom upp nämnde jag den levererades av brevduvor men tyngre saker flygs alltid runt av de starkare trutarna. Duvan var lite stressad innan lådan släpades in och han kunde kontrollera innehållet men nu kan jag bekräfta att årets glögg har landat ihop med bakverk och lite annat till lucia på söndag och att ingenting hade förstörts på vägen. Långt i förväg brukar det experimenteras med smaker och teman på denna högtidliga dryck och allt sker under stort hemlighetsmakeri men nu ska det snart bjudas på resultatet.

Hur smaken väljs? Åter igen ville Duvan hedra sin farmor och valde därför det hon var allra bäst på och han själv kopplade ihop med barndomens mysiga jular nämligen pepparkakssmulor med apelsinsmak. Det har blivit många varianter på liknande bas men i år blev det en alldeles perfekt blandning och han kände stoltheten svälla i bröstet när han tänkte på hur imponerade alla skulle bli och hur det skulle pratas om detta till nästa år.

Nu ställde han sig vid det stora föntret med den fantastiska utsikten och drunknade i minnenas hav samtidigt som han smuttade på den skvätt han hällt upp för att provsmaka en extra gång. 
Vi låter honom drömma sig vidare medan de övriga i den lilla orten vaknar till liv. Förhoppningsvis har även du vaknat på rätt sida sängen och hoppas det fortsätter så! Vi hörs och syns imorgon igen!

Läs hela inlägget »

Dobedobedobedoo! Ibland tänker jag avsnitten borde börja med en liten trudelutt, har ni några förslag? Den jag nyss nynnade ska ni givetvis inte behöva lyssna på varje dag.

Hej mina vänner! Den här dagen har startat i en lite trött men glad stämning för min del och jag gissar det beror på den mörka årstiden vi befinner oss i. Hoppas hur som helst torsdagen startat utan några katastrofer som översvämmat badrum eller för svagt kaffe.

Idag har jag glädjande nyheter till er jag vet varit lite oroliga de senaste dagarna. Jag berättade ju för ett par dagar sedan att stackars Näbbot missade den årliga bussen till Duveberga men nu är han äntligen på plats! Visst är det skönt att se att han nu anslutit sig till övriga gänget! Men hur i all världen gick detta till då kanske ni frågar er? Svaret blir en liten påminnelse om hur fint det kan vara med vänner.

Ni som lyssnat på avsnittet om Smulan, duvan som anlände först till Duveberga i år, minns kanske att han hade en farbror som körde lastbil och brukade ge honom skjuts. Denne farbror var någon helt annanstans då nyheten nådde honom om Näbbots olycka. Med några ändringar i reseplanen gick det att svänga lite höger istället för vänster och plocka upp den kvarlämnade fågeln som överlycklig hoppade in i förarhytten och sedan inte kunde sluta kvittra under de timmar det tog att komma fram till slutmålet. Även om farbrorn föredrog tystnad under sina resor kunde han inte låta bli att le själv när han såg hur glad den nu förväntansfulle julfiraren var.

Nu är det som det ska, alla inbjudna är samlade och resten av månaden kan flyta på i lugn och ro. Eller? Självklart kommer det inte vara lugnt på en ort där glada fåglar lever rövare men det kan vi väl unna dem, det är ju trots allt bara jul en gång om året! Med denna positiva nyhet vill jag som alltid avsluta rapporten med att tillönska dig en bra fortsatt dag!

Läs hela inlägget »

God morgon, god middag eller god kväll beroende på vilken tid det är för just dig just nu. Jag tänkte hoppa rakt in i nästa historia och måste erkänna jag haft lite dåligt samvete för jag nästan helt glömt bort en av de centrala personligheterna i historien nämligen Smulan; den duva som anlände först till Duvemåla. Först förutom Myran då såklart som ju bor i sin stuga året runt och gjort det en längre tid vid det här laget (nämner jag inte detta kan det bli sura miner).

Jag sa tidigare att när Duvan i baren på höjden kom fanns det totalt två fåglar på plats och den andra var då alltså Smulan. Innan december ens började anlände han ivrig att börja firandet men möttes till sin förvåning av en tom ort. Bakgrunden till detta är helt enkelt hans totala oförmåga att hålla reda på datum och ovanan att nästan aldrig kolla varken sin brevlåda eller inkorg. Ofta lyckas han ändå ta sig fram i livet med sin avväpnande charm och lusten att hjälpa som den smått förvirrade personligheten framkallar hos de han möter, men det händer mellan varven att han hamnar i olyckliga situationer. Jag kanske pratar mer om någon av dessa vid ett annat tillfälle.

Jag berättade ju att bussen till Duveberga bara går en gång om året och då undrar ni förstås hur Smulan gjorde för att ta sig fram och svaret är helt enkelt att hans farbror kör lastbil och ofta brukar låta sin brorson åka med på lite längre färder. Delvis misstänker jag det är för att familjen vill känna sig lugna deras vän hamnar på rätt plats men främst bör det sägas han är en trevlig resekamrat. Flyger aldrig fåglarna i den här historien? Svaret på den frågan är sällan. Ni måste ju komma ihåg att detta inte är de vanliga duvor ni kan hitta pickandes på era tår eller stående med girig blick på bordet när ni sitter i godan ro och fikar på en somrig uteservering.

Dock måste det ändå slutligen sägas att utskicken om Jul i Duveberga som författas av Duvan i baren inte alltid är så enkla att hålla ordning på då saker och ting kan ändras i sista minut även om informationen detta år trots allt kom i relativt god tid. Men har du missat att kontrollera saker på ett par veckor är det ändå lätt att missa och speciellt om din farbror i detta fall planerat sin tur kring tidigare uppgifter.

Nu då vi nått fram till den nionde december är Smulan dock i gott sällskap trots de första ensamma dagarna men inte ens då var det någon fara då han kan roa sig på egen hand med promenader och livlig fantasi. Precis som jag själv. Hur just du roar dig bäst vet jag inte men vill som vanligt önska dig en fin fortsatt vinterdag!

Läs hela inlägget »

Hej på dig där hemma. Här där jag sitter är det mysbelysning som gäller och luften doftar kaffe. Ute på gatan däremot är det riktigt ruggigt väder med den typen av regn det är svårt att skydda sig mot då dropparna flyger runt utan riktning eller mål. Skönt att vara inomhus helt enkelt.

Myran stördes inte av något väder där han lugnt sussade inne i stugans trygga vrå. Plötsligt var det något som fick antennerna att rikta sig mot dörren och han slog upp ögonen. Ett välbekant ljud hade väckt hans ljuva sömn och han hoppade otroligt nog glatt upp för att gå ut i den tidiga morgontimmen. Han lyckades uppfatta en glimt av den snabba gestalt som hastade därifrån, brevduvan hade aldrig tid att stanna och småprata ens om någon var vaken då den stannade till. Men det gjorde såklart inget då Myran bara var intresserad av vad som nu fanns i brevlådan. 

Det var ju tid för den årliga julposten hemifrån stacken! Det var något alldeles speciellt med den. Han öppnade locket och… där låg bara ett enda brev! Han såg sig om ifall brevduvan kanske hade tappat en hög i närheten men det var tomt. Han suckade besviken när han plockade upp brevet han genast såg var från kusin Myrianne. Då det var hans favoritkryp blev han ändå glad det var just från henne.
Han kröp in i stugan igen och tog fram det fina brevpapper hon så omsorgsfullt vikt ihop och stoppat ner. Han blev nästan lite tårögd då han såg hennes snirkliga bokstäver men viftade bort den smygande hemlängtan och började läsa:

”Hej käre kusin borta i obygden! Nu är det snart jul igen och här myllrar alla omkring för att förbereda helgen. Det verkar vara ovanligt hysteriskt med alla julkort i år, aldrig sett sådana stora säckar förr. Din syster Ann-Myrie har fått en flock nykläckta småttingar igen, hur många vet jag inte då det är omöjligt att se skillnad på dem och de andra som tillkommit senaste tiden. Alla mår bra, hoppas du också gör det? Ha en fin dag nu så hoppas jag vi hörs snart igen. Du vet du alltid är välkommen om du vill hälsa på i stacken!”

Och så var det underskrivet med hennes signatur och ett glatt litet tallbarr. Det var en mening han fastnade för och det var den om alla julkort. Varför hade de inte skickat några till Duveberga? Det var med blandade känslor han kröp ihop för att slumra till en liten stund till och så måste vi dessvärre lämna honom för idag men hoppas han får vakna upp lite senare på bättre humör. Med detta vill jag såklart även önska dig en fin dag som vanligt vare sig du fått post eller ej!

Läs hela inlägget »

Hej igen! Då spenderar vi alltså första måndagen tillsammans. Tycker ni det är en dag som borde strykas eller studsar ni upp men stjärnor i blicken ivriga att flitigt och energiskt ta itu med dagens sysslor? Vi kanske kan kalla mig det tredje alternativet som tycker alla dagar helst borde börja med sovmorgon måndag eller ej...

Dagens lilla berättelse är en smula sorglig, iallafall för en karaktär i historien nämligen den stackars duva som försov sig till bussen och jag först nu fått information om. Saken är ju den att det bara går en rutt till Duveberga vid juletid och är du inte med på den får du helt enkelt skapa andra planer eller hitta en alternativ lösning på egen hand. Det sistnämnda är inget småfåglar är kända för att klara av att genomföra och inte heller vår slagne hjälte.

Då Näbbot ställde sitt alarm kvällen innan avfärd dubbelkollade han helt enkelt inte batterierna på telefonen och den hann dö under natten. Då han vaknade tre timmar för sent fortfarande kvar i drömmens värld och undrade vilken kontinent han befann sig på, sträckte han instinktivt ut fjädrarna för att kontrollera hur mycket tid han hade på sig men med känslan av att han borde vaknat tidigare. Då han till slut fick på den slocknade apparaten såg han till sin stora förfäran att det han varit så rädd för hade skett. Jul i Duveberga var ju årets höjdpunkt, det enda alla skulle prata om närmsta kvartalet (minst), och nu  skulle han tvingas lyssna när de skrattade åt någon galenskap eller förskräcktes över årets antal brutna ben och vingar. Inte för att det sistnämnda var något han längtade efter men att inte ens ha varit där kändes helt förfärligt!

Mitt i det hav av tårar händelsen gav upphov till kan vi nog ändå kännas oss lite lugna för jag har förstått att Näbbot trots detta är en handlingskraftig typ och jag har en känsla av att detta inte är den sista gången han dyker upp i vår historia. Vi önskar honom lycka till och lämnar honom för stunden. Hoppas verkligen er dag inte började med en liknande katastrof och passar på att önska er även en fortsatt lugn måndag utan varken missade bussar eller punkterade cykeldäck!

Läs hela inlägget »

Hej mina vänner, nu har vi kommit fram till andra advent. Jag sitter här i adventsljusstakens sken och ett sug efter skumtomtar börjar vagt göra sig påmint. Hela december är verkligen bakverkens och sötsakernas högtid. Gillar ni glögg? Ganska oviktigt i sammanhanget kanske då det ju är till Duveberga vi åter ska bege oss och där ligger de flesta och snarkar efter lördagens sena firande.
Det blev Duvan som smög sig ut i den tidiga och stilla morgonen för att tända det andra ljuset. 

Frosten bet i hans näbb och fjädrar och han log förnöjt för sig själv då vekarna började brinna med hjälp av tändstickan han tagit med sig från baren. Han tänkte som i så många andra sammanhang på sin älskade farmor och önskade hon hade varit här för att se hur fint han hade det och höra den lilla vers han satt ihop advent till ära. Kanske var hon ändå här trots att han inte kunde se henne? Han log igen då detta kändes trösterikt på något sätt.

Han harklade sig och började läsa från den lilla lapp han förberett kvällen innan:

"Adventstid och ljus nummer två jag nu tänder, och även en tanke om frid jag ut sänder. Vi flyger mot julstök och smulor med dopp, det kommer med glädje sväljas ner i denna kropp!"

Han tassade tillbaka in i baren för att värma fjädrarna och dricka något varmt. Något du kanske också gör just nu. Hur just din advent än startat, med ljus eller en extra sovmorgon, hoppas jag den blir fin och tycker vi även hörs och syns imorgon igen!

Läs hela inlägget »

Hej på dig där borta vid köksbordet, i soffan, på bussen eller vart du nu befinner dig. Elin här med dagens rapport från Duveberga vars tidigare lugn nu verkar vara borta för i år. 

Myran låter hälsa han redan saknar hur det var i förrgår och ser fram emot nästa år. Jag var tveksam om jag skulle ta med det då det mest bidrar med en lite negativ stämning men då jag ju trots allt är rösten för innevånare och besökare vill jag ändå nämna allas åsikter på gott och ont.
Efter duvornas ankomst spenderade de resten av fredagen glatt flaxande runt Duvans bar och spatserande i krokarna kring holkbyn innan några av dem till slut var redo att spänna på sig skidorna och testa lite. Har du inte sett detta gäng i backen har du inte sett en riktigt lycklig fågel, de älskar farten och att visa sin skicklighet de på olika sätt tränat upp under året.

Nu är det inte många som faktiskt har tillgång till snö där de vanligtvis bor så hur de förbereder sig skiljer sig en hel del åt. För vissa bestär träningen mest av att jaga smulor på gator och torg samt ge sig in i dragkamper om muffinspapper medan andra satsar på att ta sig upp och ner för mer eller mindre branta trappor. Många vill inte avslöja sina knep då de fått för sig de deltar i något skidmästerskap och därför alltid vill vara först, snabbast och slippa konkurrens.

Jag vet att Smulan (duvan som kom hit tidigare än alla andra på grund av missen att inte läsa den uppdaterade information kring datum som skickades ut till alla), föredrar längdskidor och låga backar medan den mest våghalsiga egentligen önskar berget var  åtminstone dubbelt så högt. Det är svårt att göra alla nöjda.

Det har ju bara gått en dag och gänget har inte hunnit med att varken skapa drama eller skvaller utan just nu är det mest uppsluppet överlag. Dock vet jag ju att detta kan ändras när som helst hur gemytligt det än är i nuläget. Jag tänker lämna orten för nu och som vanligt önska alla, givetvis inklusive du som lyssnar, en trevlig lördag utan några brutna ben eller rykande fjädrar! Hörs imorgon igen då det är dags för ljuständning nummer två i ordningen!

Läs hela inlägget »

Godmorgon på dig vid skärmen, stor eller liten! Ännu en dag har nu tassat på tå in i våra liv och vi är på nummer fyra i ordningen. Hänger ni med? Det gör knappt jag men mysigt är det allt med alla ljusstakar och stjärnor i fönstren. 

Det är väl på sin plats att berätta i korta drag om duvornas bussresa till Duveberga tänker jag för visst undrar ni liksom jag om deras rykte som vilda marodörer stämmer och om de faktiskt  hackade sönder sätena av rastlöshet halvvägs fram? Eller ni kanske inte har en uppfattning alls om de bevingade små (har jag hittat på det där ryktet tro)? Hur som helst klev de snällt på vid sina hållplatser, bussen stannar vid många holkar och reden innan den når sitt mål, och slog sig ner utan allt för mycket kackel. Detta berodde nog till största delen på tiden på dygnet för efter några vindpustar fram på vägen levde de upp och förde ett sådant oväsen att chauffören fick sätta på sig de dämpande hörlurar som alltid togs med för ändamålet. Men utöver detta var de trots allt relativt ordentliga. Om nu duvor kan kallas just det.

Några smulpauser fick såklart göras vid för ändamålet upprättade vägkrogar; vem vill väl resa på tom mage? Då julfirandet i Duveberga är tradition erbjuder dessa raster också stunder av småprat och uppdateringar kring vad som hänt under året. Många rövarhistorier från gängets mest påhittiga underhållare hör till i sammanhanget och vem som helst hade häpnat över vad de hörde om de nu trodde alla duvor alltid talade sanning. Chauffören behöll som vanligt hörlurarna på då denne annars nog hade sagt upp sig från uppdraget för längesedan. Det finns gränser för mängden dumheter även den mest luttrade individen klarar av brukade svaret bli om någon ifrågasatte beteendet.

Efter vad som kändes som flera timmar men lika gärna hade kunnat röra sig om minuter, bromsade bussen in vid Duveberga station och gänget flaxade ut genom dörren. Den mest åksjuka duvan svajade som ett segel på havet en stund och ramlade sedan rakt ner i en snödriva av yrsel. Då även detta som mycket annat hörde till reagerade ingen på detta utan visste hon snart skulle resa sig igen och susa mer orädd ner för backarna än någon av de andra. Lustigt hur vissa kan både vara stabila och vingliga på en och samma gång men det är ju kontrasterna som gör oss intressanta eller hur?

Ett tiotal fåglar har nu flyttat in i den lilla holkbyn i utkanten av orten, en by vi övriga inte får se eller har tillträde till. Ni liksom jag får helt enkelt tro de som påstår att en stökigare plats inte går att finna och glädjas åt att slippa besöka den utan njuta av våra egna hem lite extra (även om även de såklart kan se ut som de vänts upp och ner ibland, jag dömer ingen).

Då var det så åter dags för mig, Elin, att runda av och som vanligt önska dig som lyssnar en bra fortsättning på dagen! Vi ses imorgon igen!

Läs hela inlägget »

Hallå! Det är din röst i örat som hoppas du fått i dig kaffet eller vad du nu föredrar och är redo att spänna på dig skidorna och besöka Duveberga även idag den tredje december (det går givetvis lika bra utan skidor om du inga har).

En nyhet har inkommit sedan gårdagen och det är att det äntligen har bekräftats att den sena bussen med duvor som skulle anlänt redan innan helgen kommer landa imorgon vilket innebär fler fåglar i omlopp till vissas glädje och andras irritation (vi vet alla vem vi menar vid det här laget eller hur?).
Vi har lärt känna Myran och dennes bakgrund, nu höjer vi blickarna mot Duvans bar på höjden.

Denna ståtligt timmerklädda stuga konstruerades och byggdes av Duvan som för det mesta går att finna bakom bardisken och så också i år. Det är en karaktär som brinner lika mycket för service och bra stämning som för just julfirande och det var det sistnämnda som var motivationen bakom uppstarten av baren.

Den inredningsdetalj som lades ner lite extra kärlek i är tapeten vars motiv är baserat på Duvans älskade farmor som var en riktigt globetrotter och alltid såg till att ha en välfylld burk med smulor hemma då hon fick besök. Tyvärr var just en dålig smula anledningen till att hon inte längre finns kvar vilket gör det alltid är högsta kvalitet på de som serveras över disk; inga risker tas och allt bakas och mals ner från grunden.

Utöver detta älskar Duvan att leta fram de perfekta dryckerna inför varje säsong, i år väntar vi på en speciell glögg men vad som är så speciellt får vi vänta med att informera om då det alltid är mycket hemlighetsmakeri kring detta. Det är alltid värt väntan dock.

Vi kommer såklart se mycket mer av huset på berget innan jul, detta var de detaljer Duvan speciellt ville lyfta fram och är lite extra stolt över. Som vanligt är det Elin som pratar för innevånarna i Duveberga och önskar dig en trevlig dag!

Läs hela inlägget »

Hej igen alla morgonpigga och andra! Onsdag sägs det och vi fortsätter vårt huvudstupa dyk rakt in i månaden som innehåller årets längsta natt (vi är inte där än, men snart)! Har ni satt fram några tomtar ännu förresten?

Hur som helst var det då dags att fortsätta vår lilla introduktion från gårdagen. Idag tänkte jag ni skulle få lära känna Myran lite mer, som ju på grund av sin privata tomt i Duveberga (med nummer ett på den officiella kartan) har en viktig roll i sammanhanget. Kanske undrar ni hur han hamnade just här och varför den enda konst han har i sin stuga är ett porträtt av honom själv målad av en lokal konstnär? Det där sista kunde ni såklart inte fråga er då jag först nu berättar och visar er det, men sanningen är ju att Myran är en ganska komplicerad typ; både egenkär och generös mot de han tycker om…vilket visserligen inte är en stor grupp utan mest består av ett gäng kusiner i en stack några barrträds resor bort. 

Redan då Myran precis hade kläckts ur sitt ägg som yngst av omkring 100 syskon, visste han att han ville något annat än att släpa tallbarr som de andra i familjen. Inte för att han på något vis hade något emot just barr men tanken på att aldrig få vara ifred var för tung även för den ytterst lille sexbeningen att klara av. Visst går det att påstå att insekter omöjligt kan ha så starka viljor men det förstår ni såklart också vid det här laget är trams och obildade gissningar. En dag smög han sig helt enkelt bort från de andra, kamoflerad med en bit mossa ingen verkade reflektera över kunde röra sig. Visserligen är Myran en ovanligt smart typ men som generell art är de ju inte de vassaste taggarna på busken om man säger så.

Efter några grässtråns promenad stannade han helt enkelt, kastade bort mossan, grävde lite med en fot i jorden och förstod det var en perfekt plats att bygga bo på. Hur han kom på att det skulle bli en stuga istället för en stack som ju är standard för dessa kryp? Jag förstår du undrar men enda svaret jag kan komma på är att han måste ha sett en på sin promenad och sedan listat ut hur den skulle konstrueras. Tro mig, jag har försökt få fram denna information men Myran vill ha lite hemligheter kvar och trivs med att vara krypvärldens Mona Lisa (ännu en koppling till konsten), ett mysterium följande generationer kan fundera på och bygga teorier kring. Nu tycker jag kanske det är lite överdrivet men vet jag redan lagt mig i den här delen av historien lite för mycket så tänker bara nicka och hålla med. Mona Lisa it is!

Sedan den där dagen har Myran skickat flyttkort till sin enorma, myllrande familj och det är så de ibland har kontakt. Ni vet de där årliga julkorten, kanske en hälsning på födelsedagen och ett pliktskyldigt samtal när någon gått och skaffat ytterligare ett par hundra småttingar. Och det är såhär han trivs med livet. Ensamheten är en sådan kontrast mot uppväxten då det var svårt att skilja sig från mängden, synas trots frenetiskt viftande med antennerna eller ens känna igen vilka som hörde ihop med vem. Kan du se skillnad på småkryp!? Trodde väl inte det… 

Detta är den korta versionen av vår käre, men lätt gnällige, väns bakgrund. Då Myran har en stor personlighet i sin spinkiga lilla kropp är det inte sista gången han dyker upp i historien men för nu låter vi honom smyga omkring bland granarna, redo att reta sig röd på varje ny duva som glatt landar i Duveberga.

Jag som fortfarande heter Elin, om ni glömt det sedan gårdagen, önskar er även idag en trevlig och förhoppningsvis regnfri vinterdag!

Läs hela inlägget »

Hej du som sitter framför din skärm och läser detta eller spetsar öronen för att höra mig läsa för dig så här på morgonkvisten. Kanske är du olikt mig morgonpigg och ivrig att starta dagen. eller så har du hittat detta en lite mer rimlig tid. Vilket det än må vara är du välkommen till sagostunden som utspelar sig i den lilla orten Duveberga. Du hittar hit om du först korsar torget, fortsätter fram, svänger vänster och sedan bromsar tvärt. Gör du inte det missar du det nog dessvärre så litet är det nämligen.

Orten består av ett väldigt brant berg där du på toppen finner säsongsöppna Duvans bar och en skog där Duvebergas enda året-runt-bonde Myran bor i en röd stuga med vita knutar och blå dörr. Han är oftast hemma då det är det bästa stället att vara helt enkelt. 

Varje jul invaderas detta idylliska lilla ställe av ett gäng partysugna duvor vars främsta intresse förutom just att ha kul ihop är att störta ner för den livsfarliga backen med risk för brutna ben men med känslan av fjärilar i magen och vinden som förfryser näbben och tårar ögonen. Det är livet! Myran tycker detta är den sämsta delen av året då duvorna för sånt oväsen större delen av dygnet då de är på plats.

Just idag den förste december har bara ett par fåglar anlänt men snart kommer den årliga bussen bromsa in och julmysandet kan börja. 

Nu har jag introducerat dig för handlingen som kommer fortsätta i mer eller mindre utförliga delar ända fram till jul. Förvänta dig en del drama, fler sömniga morgnar och sena nätter i mer eller mindre pipigt sällskap. Jag som berättar allt heter Elin men jag är bara en röst i sammanhanget. En som önskar dig en trevlig start på månaden, hoppas vi ses imorgon igen!

Läs hela inlägget »