logoonblack

Julkalendern 2020 utspelade sig i en skidort i butikens fönster. 2021 är det en gata i fönstret

Hej från Kapondjurgatan och alla oss i Jul på vår gata! Nu är vi alltså framme vid stunden och dagen vi räknat ner till i 23 dagar nämligen julafton! 

Morgonen startade som brukligt med att Kajjan tagit ett varv runt kvarteret och bjudit på kaffe och pepparkakor till de som inte kunnat gå in och värma sig. Uve följde med och hade tagit med sig några mjuka filtar att dela ut till de som såg ut att frysa lite extra mycket. 

Strax efter att de var tillbaka i huset hade de andra också vaknat och medan de fikade började de också förbereda julfirandet uppe på vinden. Alla utom mössen som tråkigt nog fortfarande inte hade dykt upp. De hoppades snart få veta vad som stod på.

Plötsligt hördes porten mot gatan öppnas och stängas. Allt prat tystnade och öronen spändes. Nu hördes steg i trappan och snart dök de saknade mössen upp. Men vänta! Vad höll Nosali i famnen!?

En liten mus var inlindad i tyg och viftade glatt med tassarna och svansen under det. Alla lutade sig fram och tittade på den lille. Så lik sina föräldrar! De utbrast i gratulationer och fick vet att allt hade gått bra. Nu skulle det bli lite mer livat på Kapondjurgatan! 

En riktigt God Jul till dig från oss alla i Jul på vår gata! 
 

Läs hela inlägget »

Hej från mig och alla andra i Jul på vår gata! Kanske ser du detta samtidigt som någon uppesittarkväll spelas i bakgrunden på en skärm eller har du kanske någon speciell film du brukar se så här dagen före julafton?


Uve har gått och kikat på den utvalda juldeckaren halva dagen men vill absolut inte gå emot traditionen att läsa första kapitlet så snart han vaknat den 24e och inte en sekund tidigare. Där emellan är han lite orolig. Han har fått som vana att kolla till musparet lite då och då nu när Nosali har så svårt att gå och allt men idag verkar ingen av dem ens finnas i huset! Han har frågat resten av grannarna men ingen verkade veta någonting. Kan de ha åkt in till sjukhuset utan att hinna meddela någon om detta?

Oron har smittat av sig lite men då de vet att det snart är dags för de två att bli tre hoppas de bara att alla mår bra. I ett sådant här litet hus kan det ibland nästan kännas som alla är en liten extra familj. 

Självklart är tankarna på mössen blandade med vetskapen om att de kommer vakna upp mitt i julafton imorgon. Måskar har hittat en riktig favoritsill med smak av hamburgerdressing och sett till att bunkra upp med massa burkar som troligtvis kommer ätas mest hela dagen. En och annan kaka eller chokladbit lär väl också slinka ner i näbben. Idag har han faktiskt lyckats att knappt äta någonting alls då han vill se till att vara riktigt hungrig nästa dag. En högtid främst byggd på olika slags mat är verkligen hans melodi!

Rävelina har faktiskt sålt ett par fåglar till men efter julhelgen ska hon börja fixa bra förvaring för alla föremål och redskap hon använder sig av. Fåglarna behöver en egen hylla, kanske testar hon att lägga ut dem på nätet till och med. Där kan ju vem som helst stöta på dem.

Som ni förstår är det mycket som pågår i allas tankar. Jag undrar själv mest över just hur mössen har det. Kan du inte hjälpa till att hålla tummarna vi får veta imorgon!
 

Läs hela inlägget »


Dan före dan före dopparedan hos oss i Jul på vår gata och hos er. Luften är kylig, dagen är kort och adventsljusstakar och stjärnor lyser upp de svarta fönsterhålen under kvällstid. 

Uve ser ut genom sitt fönster och kan ana ett och annat djur som stryker förbi på gatan utanför. Han undrar var de har varit och vart de är på väg. Det är tyst i huset och han tänker att de andra måste ha gått och lagt sig redan. Förutom Måskar som säkert inte kommit hem ännu.

Han huttrar till, kanske egentligen inte för att han fryser utan snarare för det ser så kallt ut i vinternatten. Han tänker på alla stackare som inte har någonstans att bo och måste sova i någon port eller kanske i en buske. Han tänker som så ofta förr på alla de där myrorna som en gång blev nedstampade en kväll som denna och vars hus försvann på samma gång. Den där inre bilden är plågsam.

Alla dessa tankar får honom att högt citera den första versen i den klassiska dikten ”Ugglan” av Ville Rödräv:

Midvinternattens köld är hård, 
gatlyktorna lysa och blänka.
Ingen sova på vår innergård,
de håller sig inne kan tänka.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på hus och gran,
snön lyser vit på taken,
endast Ugglan är vaken.

Läs hela inlägget »

Hej från oss i Jul på vår gata! Nu är det bara några få dagar kvar till julafton, sitter du kanske i lugn och ro med en kopp te i handen/tassen/vingen eller är du mitt uppe i pepparkaksbak och julklappsinköp? Hur eller ens om du firar hoppas jag det blir som du önskar.

Även i det lilla huset kommer det såklart se olika ut för alla men det är mest fokus på just nedräkningen. På olika sätt då såklart. Mössen ser fram emot nye lille familjemedlemmen, Uve har lagt undan en speciell julbok och köpt en unik flaska glögg, Kajjan knaprar pepparkakor ihop med sitt älskade kaffe, Måskar provsmakar mest nya smaker av sill och Rävelina är klar med en samling svarta fåglar. Den har hon nu arrangerat på bordet hon placerat framför caféet som jag nämnde hon planerade göra i gårdagens avsnitt från verkstaden.

Hon tycker det varit så spännande hittills att se reaktionerna från andra, alla har uppskattat skulpturerna och några är eventuellt intresserade av att ta hem en av dem. Den minsta har faktiskt redan flugit iväg med en väldigt tjusigt klädd illerdam som berättade hon samlade på fåglar. Det var såklart dagens höjdpunkt och fick henne att se fram emot fler möten. Att kunna nå fram till en annan person genom något du själv skapat eller kommit på är verkligen en speciell känsla. En sjungande glädje spred sig i bröstet och slapp ur henne i ett muntert nynnande.

Nanananana, dodidodido...
 

Läs hela inlägget »


Hej på dig igen från oss i Jul på vår gata! Eller ja, vi lämnar tillfälligt själva huset och följer med Rävelina till hennes verkstad där hon just nu gör små statyer. 

Då området var så fullt av marknadsstånd i helgen blev hon inspirerad att duka upp ett bord och ställa utanför caféet så här precis innan jul, egentligen mest med tanken att visa upp lite konst för de som passerar. Sälja är inte alltid det viktiga även om det såklart vore roligt om någon tyckte om det hon gjorde. 

Kajjan hade absolut inget emot det heller, speciellt inte då hon älskade att göra små svarta kråkfåglar. Han skojade med henne att det saknades specifikt kajor i utbudet och hon lovade han skulle få sin alldeles egna vid tillfälle. Det skulle ju såklart vara roligt svarade han glatt. 

Det var också skönt för Rävelina att ha saker att göra då hon precis fått veta Scarlet hon vanligtvis delar sin bostad med kanske inte kommer hinna hem i tid till jul och hon hade sett så mycket fram emot att fira tillsammans. De hade bestämt att arrangera en extra jul i mellandagarna i värsta fall men visst höll hon tummarna det inte skulle bli så tänkte hon medans hon målade ännu en fågel. 

Läs hela inlägget »

Fjärde advent både hos dig och oss på Kapondjurgatan och Jul på vår gata! Alla har samlats och fikat hos Kajjan, även Nosali som börjar få lite svårt att gå o trappan med sin stora mage.

En dröjande doft av kanderade mandlar som såldes på marknaden tidigare under dagen låg fortfarande kvar i luften tillsammans med saffran och glögg vilket var perfekt inför höjdpunkten på dagen som ju var ljuständningen. Den allra sista för i år!

Kajjan stod för ljusen sedan fick en från varje lägenhet tända ett ljus var. En stunds tystnad följde sedan läste Musse dagens vers:

Fjärde ljuset är nu tänt 
och julens dörr står på glänt.
Vi längtar efter ost, kakor, must och tomtebloss
Men personligen mest efter den lille som snart är hos oss!

Läs hela inlägget »

Hej på er från oss i Jul på vår gata, hoppas ni har en trevlig helg var ni än är och vad ni än gör!

Det har varit en relativt lugn lördag på Kapondjurgatan trots att den ligger i ett område med julmarknad och glöggsugna djur som spatserat omkring. Något som Kajjan såklart uppskattat då han fick möjlighet att bjuda på en ny glögg gjord på hemligt recept och sålde även massvis av den mer officiella glöggen med årets smak ”bullsmulor”. De var alla överens om att den var riktigt god och hade en tydlig och äkta bullarom, inte den där syntetiska varianten som brukade finnas i butikerna. 

Nu har lugnet lagt sig över huset men tystnaden gjorde också att en och annan kunde uppfatta svaga ljud från vinden. Som jag tidigare nämnt är det känt att där då och då kan skymtas spöken men inget någon blir rädd av då de alla verkar snälla. Då alla fick flytta ut innan ombyggnationen verkade även alla svävande boende ha försvunnit tillfälligt, troligtvis stördes de av alla oljud, men detta är den första som dykt upp sedan dess.

Om vi smyger oss upp på vinden kan vi skymta någon i mörkret. Vad tror du, är det en kanin eller kan det vara något annat med långa öron? Ingen vet svaret då ingen någonsin hört ett av spöken faktiskt säga något under alla år de funnits och ingen vet när de först dök upp. Då de aldrig orsakat problem låter vi de helt enkelt bara komma och försvinna som de vill ifred. 

Läs hela inlägget »

Jul på vår gata

Avsnitt 17: Halsduken

Hälsningar ännu en gång från Kapondjurgatan och Jul på vår gata! Cirka en vecka kvar till julafton nu! Svårt att hänga med men den här berättelsen får iallafall mig att ha bättre koll på dagens datum. 

Igår fokuserade vi på Måskars nya konstverk vilket ju var en dröm som gick i uppfyllelse och hans entusiasm och glädje fick mig att fundera på om inte jag också skulle vilja ha något av Wargull på väggen hemma. För mig som inte har lika stort förråd av pommes frites tror jag att jag skulle nöja mig med en kopia dock.

Denna gång är det återigen kreativitet i fokus men nu är det Rävelina som står för den. Som vi redan vet är hon konstnärligt lagd och har svårt att hålla sig ifrån att starta upp nya projekt. En av de första saker hon packade upp när hon landade i lägenheten råkade vara en korg med garnnystan som var kvar från tidigare stickningar och då hon såg vilka färger som låg där visste hon att det måste bli en halsduk. Kombinationen av nyanser fick henne av någon anledning att tänka på korv med ketchup och senap vilket hon snabbt kopplade till sin granne en trappa upp. De kände varandra relativt bra sedan tidigare trots deras skilda personligheter.

Det är ju snart jul tänkte hon medans hon satt med stickorna i tassarna och så snart halsduken började bli klar skickade hon ett meddelande till Måskar och frågade om han hade lust att komma förbi eftersom hon hade en överraskning till honom. Han råkade var hemma och kom genast ner. Då han såg vad hon just tillverkat blev han återigen eld och lågor, erbjöd sig såklart att betala för hennes tid men hon insisterade på att det var en gåva. Dessutom var hon säker på att hon hade fått garnet gratis.

Måskar svepte genast de stickade ränderna runt halsen och genast blev han också lite rakare i ryggen och lättare på stegen. Han kände sig helt enkelt så snygg, tackade översvallande och lovade sig själv då han lämnade Rävelina att han skulle komma på den perfekta julklappen som tack!

Läs hela inlägget »


Ännu en hälsning från vår numera välkända adress Kapondjurgatan 4 och berättelsen Jul på vår gata! Hoppas som vanligt du som lyssnar mår bra i vintermörkret och inte blivit överhopad av julstress. 

När Måskar kom hem från en träff med vänner för en stund sedan såg han till sin förvåning en papprulle stå lutad mot väggen i entrén och det som fångade blicken var att den var adresserad till honom trots att han precis hade flyttat in. Självklart tänkte han den kom från någon som visste detta men ingen hade sagt något om presenter senaste tiden. 

Han plockade helt enkelt upp rullen och tog dem med sig till lägenheten. Väl där öppnade han locket och drog ut pappersrullen den innehöll. Då han vecklade ut pappret drog han hastigt efter andan och stirrade på det han nu hade framför sig. En lapp trillade ur med mammas välbekanta handstil: ”en liten inflyttningspresent! Kram måsmamma!”

Det hon hade skickat kunde han genast se var ett äkta konsttryck signerat av Wargull, den kände konstnären vars tavlor orsakade bråk då de någon enstaka gång dök upp på marknaden eftersom de var så populära och sällsynta. Hans mamma måste ha betalat ofantligt många pommes frites för trycket men han skulle aldrig våga fråga om den exakta summan och han gissade att pappa inte heller visste. Det som gjorde honom så glad var inte värdet på presenten utan att det både var ett motiv som innehöll en av hans favoriträtter, korv med mos, färgerna var de bästa han visste och att han alltid älskat just Wargull sedan han sett en dokumentär om den udda figuren för flera år sedan. Hon visste.

Stolt tog han fram listerna hon skickat med för att lättare kunna sätta upp konstverket och såg sedan lycklig på resultatet. Han tog en bild, skickade den till mamma och ringde sedan upp för att tacka för den bästa presenten han någonsin kunde ha önskat sig!


 

Läs hela inlägget »

Jul på vår gata
(sent avsnitt pga tekniskt strul)

Avsnitt 15: Musse+Nosali

Texten som följer:

Hej igen från huset i fönstret ochalla oss i Jul på vår gata! Den här gången är gruppen lite större än den var bara igår. Hur menar du? Tänker du kanske nu. Jo det är faktiskt så att den sista tomma lägenheten äntligen ska fyllas av paret jag nämnt tidigare.

Musse och Nosali är helt nya på Kapondjurgatan och på väg att bli tre för första gången något de bägge är väldigt spända på. Vem är det som snart ska dyka upp, vad ska den lille heta och hur kommer personligheten bli?

Paret träffades på en middag hos bekanta för ett par år sedan och upptäckte genast de hade massvis gemensamt; de älskade bägge franska ostar, lyssnade gärna på traditionella pip-körer när de ville slappna av, hade båda studerat gnagologi på universitetet och drömde om kärleken i en mysig lägenhet och att bilda familj. Det sista höll alltså på att gå i uppfyllelse.

Musse jobbade i en brödbar i närheten och Nosali var tandläkare men hade tagit föräldraledigt redan då det hade blivit lite för jobbigt när magen växt sig större och större. Dessutom hade hon tänkt ett tag på att eventuellt byta bana och såg fram emot att fundera över detta i nya hemmet. 

Nu stod de här och höll varandras tassar i ett fast grepp. Bägge log med tindrande ögon och såg hur framtiden reste sig framför dem i form av ett rött tegelhus. Just nu i denna stund kunde livet knappast bli bättre! 

Läs hela inlägget »