logoonblack

Avsnitt 22: Poesi


Dan före dan före dopparedan hos oss i Jul på vår gata och hos er. Luften är kylig, dagen är kort och adventsljusstakar och stjärnor lyser upp de svarta fönsterhålen under kvällstid. 

Uve ser ut genom sitt fönster och kan ana ett och annat djur som stryker förbi på gatan utanför. Han undrar var de har varit och vart de är på väg. Det är tyst i huset och han tänker att de andra måste ha gått och lagt sig redan. Förutom Måskar som säkert inte kommit hem ännu.

Han huttrar till, kanske egentligen inte för att han fryser utan snarare för det ser så kallt ut i vinternatten. Han tänker på alla stackare som inte har någonstans att bo och måste sova i någon port eller kanske i en buske. Han tänker som så ofta förr på alla de där myrorna som en gång blev nedstampade en kväll som denna och vars hus försvann på samma gång. Den där inre bilden är plågsam.

Alla dessa tankar får honom att högt citera den första versen i den klassiska dikten ”Ugglan” av Ville Rödräv:

Midvinternattens köld är hård, 
gatlyktorna lysa och blänka.
Ingen sova på vår innergård,
de håller sig inne kan tänka.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på hus och gran,
snön lyser vit på taken,
endast Ugglan är vaken.

Kommentera gärna:

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

  • Natalie » A new beginning:  ”I can't wait to see what you come up with! You are so talented and SI love your ..”

Bloggarkiv

Länkar

-

Etikettmoln

-