logoonblack

12 December: Skönsång

Hej mina vänner! Ännu en dag har gått och nu är det bara 12 dagar till julafton vilket för min del känns helt otroligt. Visst är det väl lite så varje år men jag blir ändå lika förvånad. Tänk att man aldrig vänjer sig!

Något Myran kan instämma i. Tänk att han aldrig vänjer sig vid att Duveberga invaderas varje år vid den här tiden. Den här morgonen skulle det bli värre än vanligt för vår vän av lugn och ro. Det hade blivit många oroliga nätter med störande ljud utifrån men att vakna upp till högljutt skränande av något som troligen skulle föreställa en jullåt var att dra det lite för långt. Han öppnade dörren och blängde ilsket på måsen som inlevelsefullt framförde något Myran inte kunde uthärda.

Juuuuuuulllllll, juuuuuuullll strååååååålande julllllllll….

Eftersom sångaren höll ögonen slutna märkte den inte hur den otacksamme publiken rullade en snöboll, siktade och kastade den rakt på den öppna näbben. Det var ju inte den trevligaste metoden att få bukt på problemet men effektiv. 

Måsen såg ut att vakna upp och såg sig förvirrat omkring som att den inte visste vart den befann sig. Men tystnade gjorde den ju givetvis. Inte heller blev den arg men sjönk ihop med vingarna och ögonen tårades. Myran fick genast dåligt samvete och stammade fram en ursäkt. Jag tror vi alla vet att sångfåglar, eller ja sådana som vill vara det, är vana att snabbt samla ihop sig och låta showen gå vidare och så också i detta fall. När måsen harklade sig och verkade vilja brista ut i sång igen gjorde dock myran en gest av att vilja göra en ny snöboll och det blev ingen mer julmusik för stunden.

Ett ögonblick senare var myran själv igen till sin stora glädje och dagen fortsatte som den skulle. Vilken jag såklart hoppas även din dag gör! Ses imorgon igen och då är det lucia även i Duveberga!

Kommentera gärna: