logoonblack

8 December: Brevet

Hej på dig där hemma. Här där jag sitter är det mysbelysning som gäller och luften doftar kaffe. Ute på gatan däremot är det riktigt ruggigt väder med den typen av regn det är svårt att skydda sig mot då dropparna flyger runt utan riktning eller mål. Skönt att vara inomhus helt enkelt.

Myran stördes inte av något väder där han lugnt sussade inne i stugans trygga vrå. Plötsligt var det något som fick antennerna att rikta sig mot dörren och han slog upp ögonen. Ett välbekant ljud hade väckt hans ljuva sömn och han hoppade otroligt nog glatt upp för att gå ut i den tidiga morgontimmen. Han lyckades uppfatta en glimt av den snabba gestalt som hastade därifrån, brevduvan hade aldrig tid att stanna och småprata ens om någon var vaken då den stannade till. Men det gjorde såklart inget då Myran bara var intresserad av vad som nu fanns i brevlådan. 

Det var ju tid för den årliga julposten hemifrån stacken! Det var något alldeles speciellt med den. Han öppnade locket och… där låg bara ett enda brev! Han såg sig om ifall brevduvan kanske hade tappat en hög i närheten men det var tomt. Han suckade besviken när han plockade upp brevet han genast såg var från kusin Myrianne. Då det var hans favoritkryp blev han ändå glad det var just från henne.
Han kröp in i stugan igen och tog fram det fina brevpapper hon så omsorgsfullt vikt ihop och stoppat ner. Han blev nästan lite tårögd då han såg hennes snirkliga bokstäver men viftade bort den smygande hemlängtan och började läsa:

”Hej käre kusin borta i obygden! Nu är det snart jul igen och här myllrar alla omkring för att förbereda helgen. Det verkar vara ovanligt hysteriskt med alla julkort i år, aldrig sett sådana stora säckar förr. Din syster Ann-Myrie har fått en flock nykläckta småttingar igen, hur många vet jag inte då det är omöjligt att se skillnad på dem och de andra som tillkommit senaste tiden. Alla mår bra, hoppas du också gör det? Ha en fin dag nu så hoppas jag vi hörs snart igen. Du vet du alltid är välkommen om du vill hälsa på i stacken!”

Och så var det underskrivet med hennes signatur och ett glatt litet tallbarr. Det var en mening han fastnade för och det var den om alla julkort. Varför hade de inte skickat några till Duveberga? Det var med blandade känslor han kröp ihop för att slumra till en liten stund till och så måste vi dessvärre lämna honom för idag men hoppas han får vakna upp lite senare på bättre humör. Med detta vill jag såklart även önska dig en fin dag som vanligt vare sig du fått post eller ej!

Kommentera gärna: